Gotland. Ditt söta gröna, gräs skog och blomster, luktar fantastiskt. Mittemellan himlen och havet, träden och blomsterängarna har du skapat ett safe haven för oss alla att återvända till sommar och sommar igen. Känns på något vis alltid som att landa i en portal mellan verkligheter, fast ändå helt och hållet sin egna värld i sig. Jag kan höra dåtiden här (, jag kan höra kvinnorna, häxorna, naturmästarinnorna…). Jag kan känna sfären bortom allt, bortom tid och rum. Tack för dina gåvor, ditt överflöd av frid, din skola i enkelhet. Jag lär mig mer om mig via dig, var gång… Din ljumma, ljuva strandbris får åh så gärna kyssa mig till sängs varenda eviga kväll… Jag önskar att du alltid förblir såhär.